Full fart

Min Folkrace-dag började alldeles för tidigt - Kl 04.21! Jag kunde inte sova längre, så det var väl bara till att stiga upp. Jag körde upp till banan så jag var där när besiktningen av bilarna började. Fast när jag kom så hade pappa och Simon redan besiktat min bil. Dom hjälpte till med besiktningen på tävlingen. Så jag behövde inte köra ner med min bil. Jag började förbereda bilarna lite. Jag satte på våra startnummer på bilarna och torkade rutorna. Sen var det förarsammanträde, och 15min senare satt jag i bilen, redo för mitt första Heat.

Heat 1
Nervositeten kom först när jag stod och tog på mig utrustningen. Jag skakade jättemycket. När jag stod på startplattan kunde jag knappt hålla ner kopplingen, så mycket skakade mitt ben! Och lite hjärtklappning på det. Starten gick, och jag kom iväg som 3a. Jag bromsade ner i en sväng, och PANG så körde en annan in i mig bakifrån. Jag hann inte få ner kopplingen, så bilen dog/sketstopp. Inga problem tänkte jag. Det var ju bara att vrida om nycklen igen. När man har bältet på sig kan man inte röra sig alls, man sitter verkligen fast. Jag sträckte mig för att vrida om nyckeln igen - Men jag nådde den inte. Jag var för kort :O Reglerna är såhär att om man tar av sig bältet betyder det att man har avbrutit. Så det var bara att ge upp och lämna bilen. Jag var riktigt irriterad. Vilken miss vi hade gjort.

Heat 2
Våra duktiga mekaniker flyttade upp nyckeln så att jag nådde den, innan jag skulle köra igen. Jag fick en bra start. 3 bilar körde ihop och helt plötsligt låg jag 1a. När man kör så ser man bara vad som händer framför. Man har ingen chans att kolla bakåt eller åt sidan. Så jag såg inte att en Saab låg tätt intill mig, och helt plötsligt så gjorde den en klassiker, en riktig fuling, så jag snurrade. Jag såg hur alla bilar körde om mig, och så låg jag sist. Med gasen i botten och typ noll kontroll så snurrade jag igen och hamnade lite utanför banan. Innan mål så blev jag attackerad av en Volvo. Hon gjorde också en klassiker. Jag fick väldigt mycket stryk!

Heat 3
Här finns det väl inte så mycket att säga. Jag kom ut som 4a, och gick i mål som 4a. Inga problem där.

Jag hade sagt till mig själv innan att inte fega och mesa. Och det var något som jag inte gjorde heller. Jag har fått höra så mycket positivt och det gör mig så glad. För jag kände mest att jag körde runt som en galning och helt okontrollerat. Men det kanske är så det ska vara? Lite iallafall..

Tack säger jag till våra mekaniker, Krister som lånade ut bilen, och till vänner och bekanta som gjorde min dag så himla bra!